Jag är så himla trött, så trött att jag nyss fick för mig att Sebastians rum var en toalett. Tror jag behöver sova en stund, ta en lite naap.

 

 

Men nu ska jag sova, ska upp kl 5 imorron. Puss

 

 

Jag förstår inte detta med tjejer och avundsjuka. Varför ska vi tjejer alltid tävla med varandra? Eller tävla kanske är fel ordval, men det är så det känns. Man pratar alltid om girlpower men helt ärligt så känner och ser jag bara hat och avundsjuka bland oss tjejer. Varför? Jag ger andra tjejer uppmuntran och pepptalk, ger andra tjejer komplimanger då jag tycker de ser bra ut men andra ger en kalla blicken och viskar. Jag blir så trött.

Fan, sluta tävla och  stötta varandra istället. Vi tjejer ska ju hålla ihop! Och sedan stör jag mig så otroligt mycket på folk som säger att de hatar andra tjejer, varför? Visst, jag kan ha lite svårt för att lära känna nya människor, men det är inte bara tjejer utan personer överlag och sedan kanske jag backar undan lite mer då en girl kommer en lite för nära pågrund av att man vet av erfarenhet hur mycket skitsnack vi brudar snackar! Men helt ärligt, man måste ge folk en chans. Så sluta vänd klacken till, släng fram handen och hälsa istället för who knows, kanske bli hon din nästa bästa vän?!


LOVE

Förutom att laga mat så är även min passion smink. Får mycket beröm över spacklet jag lägger över ögonlocken och många vill ofta bli sminkade av mig! Om man får vara lite så där jobbigt ego så måste jag nog tillägga att jag är ganska bra !

Denna sminkning gick på kanske 10 minuter bara, haha! Jag är snabb.

På torsdag är man hemma själv för karln min ska ut med sin killpolare! Kanske bjuder över min vän Stefani, eller så kikar jag förbi henne. Hon pratade om någon påskmiddag och hur kan man tacka nej till det? Kanske lite vin på det också, men då återstår ju frågan, vad ska man ha på sig? Är det inte alltid så.. man shoppar nya kläder varje månad, men man hittar aldrig någonting att ha på sig. Vilka problem vi tjejer har ;)

Nu säger denna damen god natt! Är helt slut och det är ju en dag imorgon också, hoppas bara att man kan somna och inte ligger vaken halva (ibland hela) natten som jag brukar.

 

 

Nu drar jag.

Puss

 

 

Ja, jag har gaddat in en jordgubbe på handen och ska snart göra ett blåbär på andra handen. Haha! Puss och kram som jag har på fingrarna ska jag dock lasra bort, de blev inte sådär super fina.

Jag har svart hår nu och har haft det i ett par år, men känner för en förändring. Enda nackdelen med att färga om håret mitt är att jag måste klippa av det några centimeter (slitet) och det känns rakt i hjärtat. Mitt hår är så otroligt långt nu, enda ner till rumpan nästan och även om man kanske klipper bort 5 cm känner de som 1 meter.

 

 

 

 

 

 

Jag är ingen tjej som brukar kolla på program som: TOP MODEL eller PROJECT RUNWAY, men varje måndagkväll kl 21:00 har jag gjort ett undantag. Kikar nämligen på Svenska TOP MODEL och ikväll är de final! Håller tummarna på att min favorit vinner och det är inte Josefine.

 

 

...Sen var det inget mer, ut på en promenad hade jag också tänkt hinna med :)

Min måndag är sten enkelt till skillnad från andras haha, men så är de att vara sjukskriven!

Idag har jag blogg torka. Förutom det så sitter jag i soffan och kollar på lite serier på Datorn, och så kommer hela söndagen förbli. Vilodagen!

 

 

 

 

 

 

Jag hatar negativ energi det är bland de värsta som finns. När man går in i ett rum och känner att stämning är på zero, de är någonting jag gärna skippar. Varför inte bara dela positiv energi?

 

 

Jag och Michaela har köpt munkar och kladdkaka med grädde! En riktig jävla tjockis fredag med andra ord och hunden vill också smaka men de får han inte, då blir han sten sjuk om inte annat så dör han och de vill man ju inte.

Igår va la trevligt och idag mår jag såhär:

Snart kommer min underbara vän Michaela hit! =) Blev lite senare än vad jag trodde men det gör ingenting. Lite tid får vi i alla fall. Tänkte äta sen Lunch här nedanför eller i Sollentuna Centrum och sen bara prata om vad som har hänt under senaste tiden. Efter det blir de förmodligen åka till Upplands Väsby och träffa Stefani, om jag orkar. Är ju en dag imorgon också.

 

 

Grannarna här måste tro att jag och min pojkvän är helt slutkörda i huvudet.

Han nyper till mig först för han VET att jag har tvångstankar om att jag måste nypa sist men ändå fortsätter han slå efter mina slag och jag blir som galen, skriker och nästan grinar, skrattar och han skrattar ihjäl sig! Han älskar att göra mitt liv surt, den idioten :P

 

 

 

 

 

 Hänga tvätt
 Vika tvätt
 Plocka ur diskmaskin
 plocka i diskmaskin.

Dammsuga tycker jag dock är super kul, torka golv är super kul samt damma! Resten kan jag skita i. Och det där med att kasta sopor kan jag också skippa haha.

 

♥ Ska träffa min andra halva i veckan, saknat henne enormt mycket. Vi är som tvillingar i sättet, har alltid kul och munnarna går i 180 då vi pratar. Min älskade vän Michaela ♥

 

Hur kommer de säg att man på något sätt blir "snyggare" i andras ögon då man är upptagen? Är de bara för att de är förbjudna frukter och man liksom strävar efter att få uppmärksamheten hans tjej annars får? Nej jag fattar inte. Antar att ni gillar utmaningen

 

Har lite tråkigt framför webbkameran

 

 

Tagit bort min facebook i några dagar, men tog tillbaka den idag. Och gud vad folk frågade mig om de hade tagit slut mellan mig och Fredrik och NEJ, det är inte slut. Behövde bara en paus från facebook och alla människor som är vänner med mig på facebook. Jag och Fredrik älskar varandra och kommer nog inte göra slut på ett bra tag om vi ens gör slut och om vi gör de så är de mellan oss och ingen annan behöver fråga, undra eller bry sig. ELLER?

 

 

 

 

 

Sitter och kollar på The kardashians. Älskar den familjen, så mycket kärlek och glädje och man känner sig nästan som en del av dem haha. Jag vet, är lite nördig av mig och de får jag konstant höra av min pojkvän. Speciellt då jag gråter till bröllop på TV eller i någon Film, but i cant help it.. im a cryer...

 

Jag har ett presentkort på en tatuering, men kan inte bestämma mig riktigt för vad jag vill göra. Vet bara på vilket ställe och det är i Nacken.

På Torsdag får man lite pengar i plånboken och då ska de köpas ett par nya solglasögon och massa mat! Pojkvännens barn kommer ju nästa måndag och då måste kylen samt frysen vara proppfull :) Saknar de små trollen faktiskt. Det är underbart att vara bonusmamma till världens bästa barn!

 

Ikväll blir de tjejkväll med god mat och mycket tjejsnack, ska bli kul faktiskt, var ett tag sedan man var bara tjejer :) Men vad ska jag ha på mig? Allt ligger typ i smutstvätten och strumpbyxor känns lite kallt att ha på sig i denna vinterkyla och jeans känns lite för vardagligt, men de gör ju också dessa leggings. Vilka "I-landsproblem" vi tjejer har ibland haha.

 

Vilken jobbig natt. Vaknat hela tiden och sedan vaknade man runt 7 på morgonen för att en nyvaken glad pojkvän sprang runt här, somnade om till halv 9 och nu sitter jag här i soffan med laptopen och dricker en kopp kaffe.

 

Jag hade förövrigt rätt så sjuka drömmar också. Jag, mina två tjejkompisar och ROCKY från filmerna (boxningsfilmerna) samt älsklingens hund blev kidnappade av en massa afghanistaner och våldtagna och jag vet inte vad, men självklart som i alla drömmar kom jag loss och spelade hjälten. Gömde folk under handdukar och hoppade super högt i blodpölar och hunden sprang runt som en ninja och ROCKY boxade alla möjliga, sen vaknade jag men försökte drömma klart men var omöjligt.

Någonting jag tycker är riktigt vidrigt är ovårdade fötter och händer. När folk har för långa tånaglar, långa tår, skit under fingrarna och ludd mellan tårna. Det är en sådan turn off så de finns inte! Jag luktar hellre på en gammal skitkorv en bebis lagt sedan tre månader tillbaka än att titta och röra sånna fötter/händer.

 

Ikväll blir de bara en massa mys och godmat med min framtida man
Maten står nu på spisen och de blir wook, mums. Till maten tänkte jag sätta på en rysare och efter de ge Fredrik en massage.

Jag älskar mitt vardagsrum jag har i min lilla lägenhet men ibland är det kul att kolla på lite andras och få lite ideér! Jag inreder min lägenhet i Amerikansk stil, de vill säga att allt är sådär lite överdrivet stort, stora vasor, stora kuddar, tofsar på alla möjliga ställen och bara helt snyggt :) Men detta är också snyggt

 

Skulle vara så jävla kul att hoppa från ett plan, skulle vilja testa! Någon som känner sig manad? Skulle framför allt vilja göra de med typ min pojkvän eller mamma, haha stackars mamma, kul syn dock :)

 

 

Trött på snön nu och solen är inte alls uppiggande längre, solen är mer en dum teaser som får en att tro att man ska mötas av en varmevind men istället möts man av en isvind som får huden att flagna på de bleka sättet. Förra året var det i alla fall varmt runt Mars och nu är de istiden om igen :(

 

Jag vill ha VARMESOL och sand mellan tårna.

Jag måste bara skriva ner de jag tänkt på i några dagar nu och det är de här med att snygga till sig själv.

Jag tycker faktiskt att bara för att man skaffar en pojkvän så betyder inte de att man ska slut fixa till sig, klä upp sig, göra sig fräsch. Men jag ser såna tjejer nästan varje dag! Är de inte på gatan så ser jag de på bild, de går ner sig så jävla mycket men i vissa fall går de upp sig en aning haha, kärleksvikter som de kallas ;) Men helt ärligt, killen föll för hur du såg ut i första stunden och det är den tjejen han vill se varje dag! Sedan orkar man inte anstränga sig hela tiden och de förstår man, men man kan ju alltid försöka....? Nej, skärpning brudar !!!

Dessa dagar har varit lugna och super sköna, känner mig mer avslappnad i kroppen än vanligt. Det är som att en nystart har kommit fram till mig och jag välkomnar den med öppna armar! Så som jag mår nu vill jag alltid må, så vi håller tummarna på den :)

 

 

Skriver mer imorgon eller kanske senare ikväll.

Oron lägger sig över kroppen, tårarna fortsätter rinna. När ska de kännas som att saker och ting var som förr?  För mig blir de bara mer underbart, men hur blir de för dig?

Nu är man hemma från Kryssning och jag måste vara ärlig och säga det att kryssningar med så mycket fest är ingenting för mig längre. sitter hellre hemma en hel helg och äter massa god mat och kollar på någon bra film, så otroligt trött på allt festande så det inte är sant. Blir väl någon öl då och då under sommaren och våren som kommer, det räcker. Både jag och älskling har blivit för gamla för sånt här haha.

Blev också äcklad av folket som tog så mycket droger och annat bajs. Hur orkar dom? när ska ni växa upp? nej, fyfan. Men kul hade jag i alla fall första natten, sen ville jag bara heeeeeeeeeem och kroppen idag mår inte bra

Snart bär de av till Monday bar kryssningen och jag längtar som bara den, enda nackdelen är väl att man vaknade upp och hade världens dunderfinner vid ögat?! varför just idag?

 

 

Ikväll ska vi åka iväg till Salem förbi min tjejkompis Emma, ska låna två tröjjor av henne inför kryssningen imorrn. Eftersom att mitt x och en gammal vän kastade alla mina kläder och skor så är jag i stort behov av att låna av andra, haha. Att jag alltid ska ha sådan otur, why me? Och sedan tror den här tjejen att jag ska betala henne 1200 kr för lite spilld soppa på hennes matta (som kan hända vem som helst) men hon tänker inte betala tillbaka pengarna för mina kläder som bland annat var en svindyr märkes väska samt skor och massa edhary linnen, svin! Hon har säkert inte kastat de utan har dem på sig själv, eller nej, hon ju size 1000 så lite svårt kanske. Enda anledning att jag står ut med henne är för att jag är gudmor till hennes underbara son D :)

 

 

Jag har gått ner 2 kg nu på bara 2 dagar och jag fortsätter neråt, tack vare att jag börjat äta mer regelbundet. Innan åt jag kanske en gång om dagen och ibland inte alls på en hel dag och då ställer ju kroppen in sig på "svältningsläge" och vips, du ser svullen ut och lägger på dig mer i vikt, men nu är svullnaden borta och jag är piggare :)  Men men, nu blir det ägg.

Bara 2 dagar kvar tills Monday bar Kryssningen och jag har fortfarande ingenting att ha på mig + att jag längtar som bara den :)

Då var mr.Polis förbi här för att be mig skriva på några papper inför rättegången som är snart och jag är nervös, men får skylla mig själv! Dåliga beslut leder aldrig till något gott och speciellt inte med alkohol i kroppen, ska inte göra om det........ Fasiken, var ju på en 2011 senast också, att jag aldrig lär mig :( Men allt detta har jag gjort då jag varit dyngpackad och självfallet gör inte det att mina beslut ger mer rätt än annars, men jag menar, att gå på en rättegång för en springtaxi på 500 kr är lite to much hahahhah. Blev ju arristerad pga av de, jag var tydligen lyst på en springtaxi som ägnde rum 17 Mars och de plockade mig i September någongång och jag fattade ingenting, men men, man kan tydligen bli arristerad på springtaxi. Amen

 

Idag är jag slut på ord, jag har ingenting att skriva om, ingenting att prata om. Jag vill bara lägga mig ner under täcket och somna. Jag känner ingenting idag, ingen glädje, ingen ilska och är inte heller ledsen, jag är bara tom. Men alla måste vi ha såna dagar också :) Det är ganska skönt faktiskt, att inte känna någonting.

 

Sitter i alla fall i soffan just nu och kollar på AFV i hopp om att ett skratt ska komma fram men jag kan inte skratta idag helt enkelt, så lika bra att låta de vara! Sebastian sitter här bredvid mig och säger ingenting han heller, han kanske också har en Josefine dag. Skönt, då kan vi ha det tillsammans.

 

Det är så mycket jag vill bli och så mycket jag inte vill bli. Min dröm är att jag kommer få jobba med händerna tills jag blir pensionär, de vill säga något yrke där händerna gör jobbet. Vill dekorera egna saker, designa egna saker men också skriva en bok, en slags novell bok med thriller inslag. När jag pluggade på Folkhögskola fick jag mycket beröm på svenska lektionerna, mina krönikor lästes upp högt inför hela klassen och mina uppsattser man fick i uppgift att skriva lästes också upp lektionerna. Min gamla lärare frågade även mig om jag ville hålla en hel Svenska lektion på hur man skriver krönikor. Jag var också projektledare på skoltidiningen och jag ÄLSKADE det,  så jag funderar? Vilket av dessa sakerna ska jag satsa på när jag vill bli allt?

 

Jag faktiskt lite emot det här med Religion, visst jag tycker det är bra att folk har en tro och jag tänker inte ta ifrån någons tro heller, tänker inte heller snacka skit om någons/någon tro. MEN, religion skapar alla jordens krig och dylikt. Det är tack vare Religion som gör att världen är i detta skick som det är i idag, människan är så otrolig girig och krigar om allt. De krigar över Religion och då kan man ju undra, vad har religionen gjort för nytta i den här världen? Och vems tro är den rätta? Nej, bort med religionen säger jag bara.

 

 

 

Jag längtar till sommaren. Men och andra sidan, vem gör inte? Jag vill gå ut och gå i solen med musik i öronen, ligga på en grön gräsmatta och jobba på att bli brun, jag vill ligga på stranden och känna vattnet röra mina fötter. Vill ligga på en varm brygga och äta sockriga jordgubbar med en kall dryck till, men jag får helt enkelt längta lite till.

Det är så skönt med nyktra helger. Jag förstår att de kan vara kul att gå ut någon gång sådär på sin lediga tid, men hela tiden och varje helg? Ju mindre man går ut desto mer ser man fram emot det nästa gång. Som nu, jag har inte druckit på riktigt länge men nästa helg blir det MondayBar och jag längtar som tusan! Sedan så kan man faktiskt ha kul utan alkohol också, för alkohol gör bara mer skada än nytta, det är lagligt knark.

Mitt huvud har varit i spinn hela natten. Att jag aldrig lyckas sova, usch!

Jag har tänkt mycket på min Bipolära Sjukdom som jag har, har andra diagnoser också men att vara bipolär är väl bland de värsta av dessa funktionshindrerna för mig. Jag har aldrig någon aning om hur nästa dag kommer se ut och jag blir ständigt missuppfattad och missuppfattar andra väldigt lätt. En del uppfattar mig som en dryg, ignorant lite lat bitch men så är inte fallet. Jag är långt ifrån lat, dryg och ignorant men diagnoserna gör att de som för vardagsmat för andra är stora hinder för mig och jag kommer aldrig kunna göra en del saker som jag verkligen vill göra, jag kommer aldrig kunna bli helt normal. Jag lever ett liv där min vardag inte alls funkar som en vanlig svenssons vardag utan mina mediciner. Jag lever ett liv där jag ena dagen har sån ilska inom mig att jag är rädd för att skada andra, så glad andra dagen att jag är rädd att skada andra av iver, så sorgsen tredje dagen att jag är rädd för att skada mig själv för jag vill inte skada mig själv eller andra, men min bipolära sjukdom sätter mina innersta demoner i spinn, de är som att de pratar istället för mig. När medicinerna är slut kan jag inte kontrollera detta överhuvudtaget och det tycker jag är synd. Jag vill kunna leva ett liv utan mediciner men tyvärr kommer de aldrig funka för mig. Jag hatar verkligen min diagnoser men jag måste lära mig att leva med dom, men hur fan hur? Jämt och ständigt är det en inre kamp och jag har tendens att bara se saker på svart och vitt, jag har också väldigt svårt att känna sympati för andra människor. Jag känner nästan ingenting alls för andra människor oavsett hur mycket jag försöker och vill och jag hatar att jag inte gör det, men det är inte mitt fel! Det är verkligen inte det. Däremot är jag enormt bra på att ge andra råd, uppmuntring och dylikt men jag kommer aldrig kunna gråta med en person då den har förlorad sin närmsta, för jag bryr mig inte. Men jag vill bry mig! Jag vill känna, jag vill kunna gråta med mina vänner när de gjort sig illa eller varit med om något illa. Det är just detta som får mig att uppfattas som ett riktigt ego fast det är de absolut sista jag är! Jag är inget ego, jag kan bara inte känna, jag har inte alla trådar i hjärnan som en vanlig människa har tyvär, jag har saker som saknas där uppe och jag avskyr det. Jag är en ett handikapp fast det ej är synligt och det är dagens sanning. Samhället vill inte heller ha oss med diagnoser som Bipolär Sjukdom, de ser oss som avskum.

Varför just jag? Och ju äldre jag blir ju kraftigare blir dessa diagnoser.

 

Jag kan ena dagen gå ut utan problem, men andra dagen vågar jag inte ens titta ut utan att känna panikångest.

Ibland kan jag socialtnätverka med andra människor som om jag vore ett proffs, andra dagen kan jag inte säga ett knyst för jag är rädd för att prata. Folk uppfattar de som att jag är ignorant och bara bryr mig om mig själv, men jag kan inte prata dessa dagar, jag kan inte lyssna dessa dagar oavsett hur mycket jag vill och försöker.

Jag skulle kunna sitta här och skriva flera blad om min diagnos Bipolär, men jag kan inte riktigt få fram de jag vill ha sagt för de är sjukt svårt att förklara! Det går nästan inte att förklara men jag vill kunna förklara så att folk ska ha lite mer förståelse och fatta att vissa saker gör jag inte med flit, vissa saker ser jag inte som andra ser, jag kan inte fungera som en helt normal människa och jag önskar att folk kunde försöka förstå de istället för att jämt och ständigt bli förbannade på mig, för när dom blir de är de som att säga till en anorektiker att hon är tjock. Det är precis så det är! Och jag vill inte sluta som 80% av de som har bipolära sjukdom, med självmord. Jag vill verkligen inte, därför är vi mest beroende av andra människor, vi behöver mycket beröm men däremot hatar vi uppmärksamhet och jag har alltid hatat uppmärksamhet även om de som inte känner mig uppfattar mig som värsta uppmärksamhets horan.

 

Imorgon ska jag lägga upp en ironisk lite video på facebook, känner för att bjuda på lite skratt till de som känner sig sugna. Jag lär ju floppa totalt med min torra humor, men jag känner för att driva med alla videobloggerskor där ute så tänkte göra en i Facebooks ära! Ibland är de helt okej att fjanta sig och bete sig som en total larvboll, ett gott skratt förlänger livet. Och ni behöver såklart inte skratta med mig, sålänge jag ler är jag nöjd :)

 

Jag har aldrig varit ett fan av melodifestivalen, men jag tänkte att jag skulle ge det en chans ikväll medtanke på att självaste eurovision ska hållas i Sverige detta år men jag fick mina tankar bekräftade, de är bara ren skit. Självaste Loreen med låten hon bidrog med förra året var ju super, men allt annat är bara ren smörja. Alla låtar låter likadant och om de inte är sean banan som sjunger så är de någon Copycat som sjunger på alla möjliga språk. Nej, detta var den första och sista lördagen som jag kollar ett helt avsnitt av melodifestivalen! :)

 

 

Håller just nu på att tappar upp ett härligt vaniljbad, måste ju lukta gott innan man åker in till stan för att kika på lite make som döljer ansiktets brister. Men och andra sidan kan jag inte ha allt för många brister under den bruna krämen och svarta ögonskuggan, min karl stannade ju? Eller så vill han bara vara snäll, tror nog på de sista haha. För varje morgon då jag går in på toan för att måla om mina ögonbryn slutar alltid med att hakan är nere vid fötterna då jag inser att jag faktiskt är en aning lik spöket Casper, men för att vara ärlig så är ju denna Casper en aning söt, så helt hopplös kan jag ju ändå inte vara! :)

 

Då är man uppe efter någon timmes sömn inatt, tröttare än tröttast men ändå ska man iväg till gymmet! Har ju lovat min karl men framför allt mig själv. Vi gjorde ett vad häromdagen angående detta gymmande. Jag är tydligen i en sån oform att jag nu ska försöka bli spännis inför sommaren som kommer, om jag misslyckas med detta kommer jag bli tvungen att slicka Fredrik mellan hans tår efter det att han kommit hem från jobbet, och man fattar ju direkt att dessa tår kommer vara allt annat än underbart så jag tog på mig detta "vad" för luddiga tår vill jag aldrig slicka på, så spännis sommaren är här med välkommen med öppna armar!

 

Jag fattar inte varför folk alltid ska lägga sig i andras vardag, andras problem och andras liv. Trodde var och en hade sina egna problem att lösa, trodde att alla hade en egen vardag, trodde alla hade sina egna liv att ta hand om men ack så fel jag hade! Det är väl någonting man får lära sig att vänja sig vid helt enkelt, människor kommer alltid lägga sig i andras liv, problem, vardag och annat. Man kommer aldrig få ha någonting för sig själv oavsett hur privat det än är och folk kommer alltid att snacka om alla, även om de handlar om gammalt skroll som hände för ca 10 år sedan. Vissa människor är så bittra att de inte tror på förändring, jag tycker synd om dom som är så. Vilken grå vardag ni måste ha, vilka stora problem ni måste ha med er själva  och vilken dålig självkänsla ni måste ha. Men vet ni? Era problem och brister försvinner inte bara för att ni lägger er i andras, utan ni lägger bara till fler brister hos er själva och ni lägger bara till mer problem på eran lista.

Suttit och tänkt på en sak i några dagar och det är tankar om min far.
Jag har nästan alltid försvarat honom då jag var yngre, lyssnat på alla han lögner och sett alla steg han har tagit i sina kriminella banor. Har också sett alla hans framsteg, sett hoppet i hans ögon, sett viljan han hade om att bli Clean och fri från dessa faror, men också sett personerna runt om kring honom som klankar ner på honom, säger hur mycket han kommer misslyckas, säger hur en dålig människa han är. Jag har varit förbannad på dessa människor, velat slita dom i stycken. Detta har gjort att han efter varje månad som en Clean människa så går han tillbaka till monstret han egentligen inte vill göra. Han har känt att han endast duger som Micke då han inte är sig själv. Då han är den där mördande pundar farsan som aldrig träffar sina barn.

Jag försvarade honom jämt, t.o.m valde honom framför mina bröder i Märsta. Försvarat honom inför min mamma även om jag vet att min pappa ALDRIG fanns där på mina födelsedagar, julafton, nyårsfiranden och mycket annat. Istället har han varit ute och ränt med vapen i handen och pulver i nästan, eller suttit inne på kåken och ätit prinskorv med människor som kommer bli hans nästa vänner, hans nästa kriminella vänner som när han kommer ut kommer ta med honom på ännu mer idiotiska saker. Jag försvarade alltid min pappa även om jag visste att han slog sina tjejer, för han var ju trotts allt min pappa och tyvär kommer han alltid vara det.

 

Förra sommaren fick jag nog, fick nog på att gråta blod för honom, efter förra sommaren slutade jag försvara honom. Jag slutade med allt detta då jag fick se han så pundad att han t.o.m höjde sina nävar mot mig och de han gjorde mot mina mycket saknade katter som var som mina barn. Jag har aldrig sett mer ilska och sorg i någon ögon än vad jag gjorde i hans. Min pappa har sabbat mig, min pappa har gjort att jag har förlorat all tillit till människor som står mig nära eller vill stå mig nära. Har istället börjat göra som han, stöta bort alla som vill mig gott. Min pappa har sabbat mig så mycket att jag knappast längre vågar gå ut och göra helt normala saker. Min pappa har traumatiserat mig så jävla mycket att jag t.o.m blockerat bort halva min barndom, kommer helt enkelt inte ihåg allt och jag börjar mer och mer för varje dag minnas allt fler saker som han gjort och de gör min ännu mer förbannad. Men de som gör mig mest arg är  att han aldrig någonsin under hela sitt misslyckande liv kommer att bli den pappan han en gång var då jag var en väldigt liten tjej, visst. Pulvret och våldet fanns fortfarande i hans näsa och i hans nävar men han fanns ändå där för mig då jag bodde hos honom varannan helg. Nu finns han inte ens här varannan minut, varannan dag eller varannat år. Min pappa finns inte längre här. Känner inte min pappa längre, och ibland önskar jag att han tog en överdos eller mötte sin överman så han slipper den plågan han utsätter sig för och framför allt utsätter MIG för, för trotts allt hat jag har mot honom så går de inte en minut utan att jag oroar mig. Men jag vet att han kommer aldrig möta sin överman, för min pappa är övermannen, han kommer aldrig ta en överdos för han vet hur mycket mängder han pallar och min pappa vill inte ens dö.

 

Jag trodde helt ärligt att jag skulle sitta och gråta då jag skrev detta och lättade på mitt hjärta om sorgen av miin far, men jag känner ingenting just nu. Jag stirrar in på skärmen utan att röra en min, de enda som rör sig är mitt huvud. Jag sitter bara och skakar på huvudet och jag tänker, hur i helvete kunde jag sitta och försvara detta svin? Denna människa som kallat mig hora, gjort mig illa, velat mig illa, jagat folk på mig, hur i helvete kan jag sitta och kalla honom för pappa?! men det är ju trotts allt det är han är, han är ju min pappa. Jag kommer aldrig få en annan pappa oavsett hur mycket jag vill och har velat.

 

Detta är bara en sekunds hat i text om hur mycket han har gjort, finns så mycket mer och de skriver jag om imorrn. För nu måste jag börja städa, ska göra fint här hemma innan min älskling kommer hem som förövrigt också är en pappa, men han är allt som en pappa bör vara.

 

Saknar min gamla pappa.

 

P.s Man säger ju alltid att man känner ett tomtrum och att ser till att får de att fyllas, tomrummet alltså. Men tyvär kommer mitt tomma hål i mitt hjärta aldrig att fyllas helt, kommer alltid fattas en bit, så länge jag lever och det är pappas bit men de är någonting jag måste lära mig att leva med även om de kommer bli jävligt svårt. Ds.